20:06:45
Två andetag ifrån ett bryt.
Det är så otroligt påfrestande att försöka pussla ihop vardagen just nu. Allt tar så på krafterna. För första gången på 13 år står jag utan antidepressiv eller stämningsstabiliserande medicin. Och jag känner verkligen av det. Jag känner att jag inte orkar. Men jag biter ihop, jag måste orka för barnens skull, och för min skull.
Imorgon ska jag äntligen få träffa läkaren, är väldigt nervös, har aldrig träffat denna läkare innan. Så det är mycket som snurrar nu, hur är läkaren? Kommer den lyssna? Jag hoppas verkligen det. Men jag har skrivit ned allt jag vill ta upp, så förhoppningsvis går det bra. Inte värt att ta ut något i förskott.